Hej alla där ute!

Jag har bloggat i några år, tyvär inte den bästa på att skriva men jag försöker så gott jag kan.

Jag har en vanlig blogg men känner att jag kan inte skriva om vad som helst i den.

Lite presentation om mej

Jag är en ensamstående mamma till en liten lille på under året, jag själv är mellan 20 och 25 år gammal. Mammaledig men snart nog börjar det bli dags för mej att söka jobb då lillen börjar på dagis.

Pappan i bilden finns halvt med, om ens det.

Det hela började med att jag vart våldtagen medans jag sov och senare visade det sej att jag var gravid. Jag bestämde mej för att behålla barnet och berättade för killen som våldtagit mej. Killen vart riktigt sr och ville att jag skulle ta bort det men jag hade bestämt mej, han fick skylla sej själv på grund av vad han gjort. Han ville dessutom inte erkänna att han våldtagit mej.

Men helt plöstligt skulle han finnas där till 110% om jag valde att inte göa abort. Jag ville inte veta av killen men alla i min närhet tjatade om att det var det bästa för mitt barn som skulle födas, så därför blev det så att han skulle få vara med men jag skulle ha vårdnaden.

Det vart heller ingen anmälan mot honom för det kändes lite sent att att anmäla någon några månader senare eftersom jag inte var säker på om jag hade blivit våldatagen eller inte. Först 1 månad innan mitt barn skulle födas så erkände han på sms och krävde att få delad vårdnad. Jag nekade till det så klart, men sa att han skulle få träffa honom.

Relationen mellan far och son

Jag kan inte påstå att det finns någon relation, han har träffat sonen 3 gånger sen han föddes och  han hör sällan av sej.

Jag har börjat räkna dagana sen han frågade hur sonen mådde sist, just nu är jag upp i 1 månad och 19 dagar. Och då har han trots allt träffat sonn en gång där i mellan men han frågade inte en endaste fråga om sonen, varken hur han mår, hans utveckling, hur det går eller något alls.

Dessutom tar han med sej sin kompis varje gång han ska hit, något jag stör mej väldigt på. Jag har sagt det till honom men tydligen så bryr han sej inte.

Pappan har sagt 2 gånger, en gång på sms och en gång när han kom och träffade sonen att om jag behöver köpa något så skulle det bara vara att säga till så hjälpte han till. Vi bestämde att jag skulle iväg och titta på en bilbarnstol och att jag skulle höra av mej om pris till han så skulle vi fixa det, dela på det hela. Men när det väl kom till tt jag skulle iväg och kolla så tvärvägrade han direkt, aldrig att han skulle hjälpa till, kanske när sonen var stor nog att ta hand om pengar själv då kunde han börja betala men absolut inte nu.

Visst tyckte jag, det hade ju inte varit mitt förslag utan jag hade ju räknat från början att jag skulle stå för alla kostnader, det där var bara ett plus att han tog det iniativet men sen vart det ju som det vart med det.

Men förstår bara inte varför man erbjuder något när man sen totalvägrar?

Pappan påstår att han bryr sej men att knappt höra av sej, inte bry sej om hur sin son mår det kan inte jag få till att han bryr sej, kan ni det?

Sist han ville träffa sonen var egentligen inte för att träffa han utan för att diskutera med mej att han ska träffa sonen en gång i veckan och att han skulle gå till familjerätten om jag inte gick med på det.

Men om man vill träffa sin son måste man väl först höra av sej om fråga om man kan få träffa sonen? Jag har nekat 2 gånger sen sonen föddes för att vi var sjuk ena gånen och andra gången hade jag så fullt upp så vi hade verkligen inte tid.

Det har varit samma tidigare för några månader sen åxå, då han först skulle träffa sonen 1 timme i veckan coh sen 1 timme om dagen men sen hör han inte av sej en gång och frågar om han får träffan han.

Han påstår att jag förstör för sonen, men det är väl han som förstör när han gör så här? Jag har gjort klart för han att jag hör inte av mej till honom utan han får höra av sej till oss om han vill veta hur sonen mår eller om han vill träffa sonen. Men ändå får jag skit för att han inte träffar sonen? Jag borde tydligen erbjuda honom trots att jag sagt klart och tydligt gång på gång att jag hör inte av mej till han utan vill han ha sonen i sitt liv får han höra av sej själv.

Sen har han hållt på och krånglat med underhållstödet. Vi började med att sköta det själva, han flyttade över till mej men sen vart jag utan pengar på 2 månader så jag fick dra i försäkringskassan.